Intresset för vandring och större äventyr kom ett par år senare i och med boken Pilgrimsresan av Paolo Coelho. Den klassiska vandringsleden El Camino till Santiago de Compostela, Spaniens berömda pilgrimsled blev den första vandringsresan. Hon bestämde sig i all hast, köpte utrustning och gav sig i väg:

– Hur svårt kan det vara, jag ska ju bara gå 80 mil. Jag var en rookie, och gjorde vandringen på helt fel sätt. Jag gick för långt varje dag och hade inga vilodagar. Jag gjorde 80 mil på 20 dagar, 4 mil per dag. Mina fötter blev förstörda och jag hade fel packning, fel strumpor – jag gjorde alla fel.

Långvandringar rensar tankar och ger ett lugn

Trots att vandringen inte blev som Helena hade tänkt, vaknade något inom henne. Ett slags beroende av den känslan, att bara ha mål för dagen. Att gå från A till B med en känsla att inget annat var viktigt i livet. Ett lugn väcktes, huvudet rensades på tankar och inga störningsmoment fanns under vandringen. Detta första äventyr blev startskottet till något betydligt större.

En dag på jobbet läste Helena om den nya vandringsleden Te Araroa i Nya Zeeland som volontärer höll på att dra genom landet. Nya Zeeland hade alltid varit det stora drömlandet att resa till.

– Jag fick en känsla i magen att - jag måste bara göra detta! Men jag läste att leden var 300 mil och tänkte ”herregud hur ska detta gå”. Det är olika terränger genom sand, snö, berg och så vidare. Hur packar jag ens?

Helena placerade drömmen långt ner på sin bucket list tills vidare, och där fick den vila ett tag. Det första stora äventyret blev i stället att bestiga Kilimanjaro, men även det äventyret höll på att skjutas upp. En livsavgörande händelse ändrade detta.

Nära döden-upplevelse gav mod att följa sina drömmar

En midsommar hemma i barndomsorten i Dalarna. Helenas mamma skulle skjutsa henne till tåget, en sträcka hon hade åkt hundratals gånger genom åren. Det var ett kraftigt regnväder just den dagen och regnet bara vräkte ner. På väg till tåget fick deras bil möte med en stor SUV som fick vattenplaning - och for i full fart rakt emot Helenas mammas lilla bil. De fick tvärbromsa och hoppas på det bästa. SUV:en for förbi bara någon meter ifrån, och vidare rakt ut i skogen. De klarade sig oskadda men händelsen skakade om Helena rejält.

– Då insåg jag att det här hade kunnat vara min sista dag i livet. Detta var juni 2014. I september 2014 åkte jag till Tanzania och besteg Kilimanjaro. Det finns ingen tid att vänta på saker, livet kan vara slut precis vilken sekund som helst. På min födelsedag stod jag på toppen av Kilimanjaro. När jag stod där uppe och tittade ut över savannen i Kenya var det nästan som en religiös upplevelse. Jag kände att: man kan göra vad som helst i livet, det är bara att bestämma sig.

Efter den bestigningen var det som att något hände med Helena rent mentalt. Suget efter att uppleva nya saker, att utmana sig fysiskt och mentalt har funnits inom henne sedan dess. Det stora äventyret, vandringen genom Nya Zeeland, kändes inte längre som något omöjligt.

5 tips från Helena – så här förbereder du dig inför långvandringar

Logistikplaneringen blir något utöver det vanliga när du ska förbereda en långvandring. Ibland måste du till exempel vandra långa sträckor utan att kunna köpa mat. Här delar Helena med sig av sina bästa planeringstips inför långvandringar.

1.Få tips från andra. Ta hjälp av andra som vandrat samma led som du ska gå. Kolla i Facebookgrupper för vandring. Kontakta någon i gruppen och fråga om du kan få råd om utrustning och annat, någon som har erfarenhet och som du litar på.

2. Fysisk träning. Skaffa rätt utrustning och testa den innan vandringen. Testa kängor och ryggsäck – de är väldigt viktiga och måste fungera bra. Testvandra på hemmaplan med rätt tyngd i ryggsäcken, du kan ha matkassar med sand i till exempel. Efterlikna miljön du ska gå i innan du beger dig ut på riktigt. Gå i skogen, i skidbackar och liknande miljöer.

3. Mental träning. Denna punkt är svårare att träna på om du aldrig gått en längre vandringstur innan. Dock är det bra att ha gjort några längre vandringar hemma, för att få koll på vad det handlar om. Även om vandringar hemmavid inte går att jämföra med oavbruten vandring i en bergspassage på Nya Zeeland, är det viktigt att träna.

4. Faror och säkerhet. Läs på om potentiella faror. Hur gör jag första hjälpen på mig själv och andra vandrare? Vad gör jag om jag stukar en fot eller får ett skärsår? Finns det farliga djur där jag ska vandra? Vilka faror i form av terräng kan det finnas såsom höga berg eller djupa floder? Du bör läsa på om hur du korsar ett strömt vattendrag. Kolla videos på Youtube. Andra riskfaktorer är: vad gör jag om det blir dåligt väder, och hur skyddar jag mig bäst vid regn och snö?

5. Nödsändare är viktigt att ha med och kan vara skillnaden mellan liv och död. Nödsändare är en GPS-apparat som går via satellit som du hänger på ryggsäcken. Den variant som Helena använde hade en OK-knapp. Tack vare den kunde hon skicka en signal till sina nära och kära så att de kunde följa hennes positioner. Det finns också en SOS-knapp för nödsituationer, vilket gör att du får hjälp inom 24 timmar.

300 mil på vandringsleden Te Araroa i Nya Zeeland

Hösten 2015, ett år efter Kilimanjaro, reste Helena ner till Nya Zeeland för att starta vandringen på Te Araroa. Planen var att gå själv hela sträckan, men de första 40 milen tog hon sällskap med tre andra personer. Dock bestämde sig Helena att gå resterande sträcka ensam, då poängen med vandringen var att gå i sina egna tankar och slippa anpassa sig efter andra.

– Den största vinningen med att göra en lång vandring är att få stänga av allt brus runtomkring, att man får landa mentalt som man aldrig får chansen att göra på samma sätt hemma. När du vandrar i två-tre månader, det är då det börjar hända saker mentalt.

Tjusningar och utmaningar med att vandra ensam

När vi hör Helena återberätta vandringsäventyret från Nya Zeeland är det lätt att förstå den stora tjusningen med långvandringar. Att få stänga av allt brus, vardagstress och måsten. De basala behoven blir prio ett i livet och vandringen blir som en lång meditationsresa. Vi är dock nyfiken på vad de största utmaningarna var. Helena berättar:

– Den största utmaningen som jag tar med mig från hela vandringen var att jag aldrig fick ett break. Om jag springer ett maraton här hemma kan få en värmefilt, mat, dusch, torra kläder och vila när jag kommer i mål. På Nya Zeeland visste jag att om jag går jag en heldag i spöregn - så ska jag hitta någonstans att sätta upp mitt tält, med blöta kläder som inte kommer att torka under natten. Jag ska hitta en bäck att tvätta mig i när jag är lerig, smutsig och trött. Jag ska laga mat och lägga mig blöt i sovsäcken. Nästa dag ska jag kliva upp och göra om samma sak igen.

Förutom det skulle Helena brottas med sin mörkrädsla och snabba väderomslag med dåligt väder. Det är inte helt ofarligt att befinna sig ensam mitt i en storm uppe på ett berg. Terrängen är minst sagt omväxlande på Nya Zeeland och hon var tvungen att korsa fler än 300 vattendrag, många av dem med strömt vatten. De dagar Helena passerade en stad fick hon dock sova i en varm och torr säng på hostel. Hon berättar vidare:

– Klart att det är jobbigt att gå 3000 km, men kroppen är fantastisk på att anpassa sig och den finner sig i det man utsätter den för. Efter ett tag är kroppen med på noterna, och ställer upp. Just huvudet – där får man kämpa och det kommer inte gratis. Jag hade många mentala breakdows med tårar.

Bra vandringsstrumpor och kängor är A och O

Fötterna är viktigt att ha i åtanke inför en längre vandring. Helena hade knappt några skavsår under den 300 mil långa vandringen trots att fötterna var blöta under stora delar av tiden. Här är hennes bästa tips för att hålla fötterna skavsårsfria:

• Ligg steget före och tejpa fötterna innan problemen kommer, till exempel med compeed-plåster. När du träningsvandrar hemma upptäcker du vilka de utsatta områderna är såsom hälen och stortån.

• Vandra i ullstrumpor. Ull är snällt mot huden då det är ett naturmaterial. Ull luktar dessutom inte och ullstrumpor torkar snabbt.

• Under vandringen på Nya Zeeland använde Helena endast vandringsstrumporna Technical Cushion High Wool från Gococo. De är förstärkta vid tår och häl som är de utsatta delarna på foten. Många använder dubbla strumpor vid vandring för att minska friktion mot huden, men det gjorde inte Helena.

• Ha torra strumpor när du startar dagen. Tvätta strumporna i vattendrag och låt dom torka utanpå ryggsäcken under vandringen.

• Köp bra vandringskängor som du gått in före. Ett tips är att välja ett par kängor som släpper ut vattnet så att det inte stannar kvar i skon efter vandring i vattendrag. Helena gick i skinnkängor i stället för exempelvis GoreTex. Med ett par kängor i skinn kunde hon bara traska på i vatten och lera upp till knäna.

– Jag har alla Gococos strumpor och har aldrig haft några andra sportstrumpor varken vid löpning eller vandring då de är helt överlägsna! Jag har sett så mycket skavsår och blåsor på vandringen, men jag klarade mig otroligt bra. Förtejpa och ha bra strumpor är A och O. Jag använde bara totalt fem par strumpor på hela vandringen i 300 mil.

130 dagar, 5,6 miljoner steg och 170 000 kronor till Cancerfonden

130 dagar tog det för Helena att vandra de 300 milen från norra till södra Nya Zeeland och stegräknaren visade 5 600 000 steg när hon nådde sitt mål. Den tuffa ensamvandringen gjordes med ett tydligt mål. Det var viktigt att vandringen skulle ha ett bra syfte, därför startade Helena en insamling till Cancerfonden. Anledningen var att hennes moster drabbades av sjukdomen, och hon ville ge något tillbaka till Cancerfonden. Det var insamlingen som motiverade Helena de allra jobbigaste dagarna, när hon påminde sig själv om varför hon gjorde vandringen. Insamlingen gav 50 kr för varje kilometer, vilket resulterade i 150 000 kr, som senare landade på fantastiska 170 000 kr.

Vandringen på Nya Zeeland resulterade i nya äventyr

Vi frågar Helena vad hon lärt sig, och reflekterat över efteråt.

– När du tror att du är trött och inte har någonting kvar – då har du minst 50% kvar av din kapacitet, säger hon

Då syftar Helena på rent fysiskt, då kroppen klarar så mycket mer än vad ditt huvud klarar. En annan sak som hon nämner flera gånger under intervjun är att du måste hitta ett varför du gör saker. Om du inte vet det är det lättare att ge upp. Denna varför är något vi alla kan använda oss av i vardagen, menar hon.

Efter äventyret på Nya Zeeland blev Helena nominerad till årets äventyrare i Sverige. I juryn satt en annan känd äventyrare, Ola Skinnarmo, som rekryterade henne till sitt företag. Sedan dess har hon bestigit Kilimanjaro ytterligare fem gånger som guide. Helenas tänkvärda ord får avsluta intervjun:

– Om du har en dröm, följ din magkänsla och tro på vad du vill. Hade jag lyssnat på alla skeptiker så hade jag aldrig kommit iväg på den här vandringen. Följ magkänslan och gör vad du vill, folk kommer ändå ha åsikter oavsett om du gör det eller inte. Det är lika bra att bara göra det du vill.

Gococo tackar Helena Olmås för den spännande berättelsen om vandringsäventyret på Nya Zeeland, och de bra tipsen inför långvandringar. Följ gärna Helena på Instagram. Där hittar du alla bilder från vandringen under hashtag #nzbyhelena.

Vill du också ha ett par vandringsstrumpor som motverkar blåsor och skavsår? Gococo har vandringsstrumpor i snygga färger, för dam och herr.